UNO - SOCIO NÚMERO UNO

Jag tar mig till Stockholms södra förorter, närmare bestämt tll Sköndal, och hittar där en av de personer som var med om att grunda vår förening tör många år sedan. Uno Johansson,

Jag har tur som får träffa honom innan han drar norrut. Redan om en vecka ska han överge sitt långa liv här i Stockholm och återvända till sin barndomstrakt Söderhamn.

Dörren öppnas av en ungdomlig man i 83-års åldern. Han talar norrländska och släpper in mig i sin lägenhet som är fylld av flyttkartonger. Några taurina element pryder fortfarande väggarna och verkar vara det som han sist av allt vill packa ner i lådorna.

Vi sitter ner och pratar om gemensamma intressen och Uno berättar för mig hur det en gång började.

"När jag var 16 år såg jag möjligheten att söka mig handelsfartyget Sigyn med hemmahamn Helsingborg. Jag bodde på den tiden hos min mor och två syskon i Söderhamn. Till min förvåning gick min mor med på idén och på detta vis blev det en mun mindre att mätta i en familj med knappa resurser. Jag mönstrade på och det bar ut i vida världen".

Den första plats i Spanien Uno satte sin fot i var Huelva. Det skedde under Spanska Inbördeskriget och Andalusien var ockuperat av Franco.



Uno fattade tycke för Spanien.

Han blev genuint intresserad av människorna, landet och kulturen. "Det var något oförklarligt som drog mig till Spanien", säger Uno. "Det fanns en låt av Birger Sjöberg som hette `I Spaniens månsken' som hade något magiskt över sig. Kanske var det den som gjorde att jag blev nyfiken."

När sedan kri gen var slut och det var möjligt att resa till Spanien för att njuta av solen, bar det iväg till Málaga. Uno och hans fru började att studera spanska redan på 50-talet. De resor som följde gick till Madrid (8 år i rad till San Isidro). Sevilla. Córdoba, Cádiz, Ronda, Granada och många andra ställen. 1964 köpte han sig en filmkamera, vilket var upptakten till en lång karriär som smalfilmare.

Mest —känd— och uppskattad är förmodligen "Detta är Tjurfäktning" - en 30 minuter lång dokumentär. Den tog hela 13 ar att spela in.

Vi tar en kopp kaffe, ser filmen och jag kan intyga att den har mycket bra foto och grundar sig pa ett välskrivet manus. Se den!

Kan det möjligen ha varit år 1974, som några av Peñans första medlemmar hittade varandra och den gemensamma nämnaren. Ett propellerplan fyllt av människor var pa väg. Ombord fanns ett fåtal personer som skilde sig från mängden solturister. Några av dem var ute efter något helt annat av det som Spanien hade att erbjuda.

Ame "Gallito— Ericsson och Lars "Grönsaka" ' Swärd kände redan varandra och reste tillsammans. Men när Lasse gick i planets mittgång fick han syn på en passagerare som satt och läste "Aplausos", vilket fångade hans uppmärksamhet. Det här var den första kontakten med Uno.

I en bar i Madrid föreslogs att man skulle bilda en egen peña. Medlemsavgiften sattes till 10:- per år. Första mötet i Sverige hölls i Borås, där Uno blev första medlemmen och valdes till Presidente. Föreningen fortsatte att växa med ett par nya medlemmar om året.

Jag fick som present ett tjockt paket med flera tidiga nummer av El Cartelito. På den tiden kom tidningen ut 3-4 gånger per år och var smockfylld av taurina äventyr. Uno var redaktör och hittade på egna annonser, skrev det stadiga inslaget "På mitt sätt sett" och tryckte tidningen på Ericssons kopiatorer.

Livet nuförtiden är mycket annorlunda. För drygt ett år sedan gick den högt älskade hustrun bort. Längtan efter att få ha sina tre barn och barnbarn på lite närmare håll gör att han inom kort flyttar norrut.

Uno har arbetat med att skriva en skildring om sina resor i Spanien och övriga Europa som heter "Cirkeln är sluten". Han tror inte att han kommer att sätta sin fot någon mer gång i Spanien, men helst hade han velat sluta cirkeln genom att ytterligare en gång besöka Huelva.

Han verkar mycket nöjd med sitt liv. Filmintresset sitter fortfarande i. Vi besöker det "tekniska laboratoriet" med arbetsplats för redigering, dubbla VHS bandspelare och en TV Uno filmar fortfarande och håller just nu på med filmen "Ett meningsfullt liv".

När peñan överlämnade sin trofé till Espartaco en gång för rätt många år sedan bestod sällskapet av bland andra Ricardo, längst till vänster, sedan Tommy Karlsson, Uno Johnsson, Lars Swärd, Barbro Fellinger, en tidigare bortglömd medlem, samt till höger Espartaco.

Ann-Marie Näslund